En gammal dörr, reglar från rivna konstruktioner och fasadplankor från ett fasadbyte - allt detta byggde upp ett vedskjul som fick växa fram organiskt. 

Det är roligt att bygga organiskt, bygget får växa fram planka för planka och man vet inte riktigt hur det kommer att sluta. För ett vedskjul i skogsbrynet är det ett utmärkt sätt att växa fram. 

Högarna med återbruksmaterial hade vuxit sig höga på tomten efter husrenoveringar och en stark samlarinstinkt. Jag satte som mål att enbart bygga vedskjulet av återbruksmaterial, det enda som fick köpas in var skruv. 

Det viktigaste med ett vedskjul är att det är luftigt och att veden skyddas från väta. Utseendet spelar inte så stor roll - ett utmärkt bygge att öva organiskt byggteknik på!

På den kuperade marken la jag ut stenar som jag sedan byggde golvet på, storleken anpassade jag efter tillgängliga plankor i virkeshögen. Jag reglade upp en stomme för väggarna, också den anpassad efter vilka reglar jag hittade. En dörr fick bli del av bakstycket. Ett lutande tak ville jag ha för vattenavrinning, storleken på taket anpassades efter de takplåtar jag hade på lager.

Jag använde de gamla fasadplankorna från tidigare husrenovering till väggarna, de var redan färdigmålade (även om de flagade en hel del), så vedskjulet blev vackert falurött redan från början.

Slutligen döpte jag de olika sektionerna i vedskjulet: “Fröken Kvist”, “Humle” & “Dumle” och “Moskva” längst norrut. Namn på de olika sektionerna är en smart sak då veden är olika torr i de olika sektionerna. Nu kan jag enkelt be andra familjemedlemmar att hämta ved i Fröken Kvist, men att låt veden i Moskva ligga kvar och torka tills nästa år.