Sjökortet blev vår roadmap och visade vägen. 23 deletapper blev det på vår resa över oceanen och varje dag plottade vi ut dagens position. Ibland var inte vägen spikrak vilket kunde skapa viss frustration. Men vi viste vart vi var påväg och såg hur vi närmade oss målet steg för steg.

Vindrodret styrde vår nästan 3000 sjömil långa seglats mellan de två kontinenterna. Hon blev en viktig teammedlem som vi kallade Aina. Aina styrde hela tiden mot målet och kompenserade kontinuerligt för ändrade förutsättningar. Ibland blev övriga besättningen orolig och ville ingripa, men Aina höll alltid kursen. Hon blev en pålitlig vän längst bak i aktern med koll på läget!

Beroende på hur det blåser så gäller det att ha rätt segelsättning för att komma fram på ett bekvämt och effektivt sätt. Vi hade oftast en varm vind i ryggen, slör, så vår vanligast segelsättning var det vi kallde “Slörsaxen”. Segelyta, skotning och vilken bog vi seglade på behövde dock hela tiden justeras, något som besättningen gjorde på egna initativ eller på uppmaning från kaptenen.

Lång tid tillsammans med ett gemensamt mål och tydlig ramar skapade en fantastisk teamkänsla. Vi blev bra på att samarbeta, blev lyhörda för varandras behov och skrattade mycket!

När vi närmade oss Karibien blev det vanligt med “Squalls” - små intensiva regnmoln med mycket vind. Då tog vi snabbt på oss regnkläder och revade lite på seglen. Sedan lät vi Aina, vindrodret, styra oss igenom ovädret. Det var över på ca 20 minuter och allt blev dyblött.

Under vår resa hade vi många tillfällen aft fira vilket vi också gjorde så fort vi fick en chans Men den största skålen kom äntå när vi efter 23 dygn var framme i Karibien. Tillsammans hade vi korsat en ocean, bytt tidzon sex gånger, träffat valar och delfiner, haft motorhaveri, ätit nobemiddag, skrattat så vi kiknat och blivit vänner för livet. Innan vi steg iland skålade vi för allt detta och firade vår bedrift!